"Rufus' Hemfärd" Expiditionsrapport från Sista Solen 16/2 | AD&D 1e BTB

 Dag 36 i denna mytomspunna värld och vi beger oss tidigt iväg för att claima våra grottor som förhoppningsvis ska ha någon form av malm i sig som vi kan utvinna och tjäna stålar för. Vi vill inte behöva krypa i dungeons hela vårat liv liksom. 

Vi beger oss i vilket fall norr från Primavi tills vi kommer fram till Garons fantastiska slott efter de så svänger vi västerut mot bergen. Mitt på dagen så kommer vi upp på toppen och anländer i Hoppar backen. En liten by på kanske 200 pers. Enligt vår karta så ska en av våra grottor ligga lite norr om denna by. Vi frågade runt efter stans jägare eftersom han bör ha lite bättre koll på vildmarken i området och kanske känner till grottan. Vi träffar jägaren Helgan som jätte gärna visar oss vägen så vi drar direkt. Men dessvärre så behövde vi sova i bergen under natten. Men vi klarade galant och de var en helt händelselös kväll.

Nästa dag anländer vi till våran grotta. Vi går snabbt in o kollar läget och där finns spår av koppar i väggarna. Dessa grottor är redan ur grävda… Dock så kan det kanske finnas lite om man fortsätter gräva hmmm… Vi drar iallafall tillbaka till Hoppar backen och tar farväl till Helgan och våran väldigt karismatiske handelsman eller ja… handelskvinna ger honom en liten extra slant som tack för hjälpen. Vi rider tillbaka till Primavi & rider därefter söderut mot nästa grotta. På vägen dit så rider vi förbi en stor ravin och i den ravinen så såg vi en stor borg. Mot kvällen anländer vi i Primark, en by på kanske 10000 invånare och vi övernattar där.

Nästa dag rider vi vidare igenom en by på ca 2000 pers som ligger mellan 2 berg. Ulrik känner igen denna byn, de är hans hem by Staklösa fast samtidigt inte. Vi kommer ju inte från denna världen men vi ger de ett försök och Ulrik rider fram och presenterar sig själv i vi blir genast insläppta och vakterna blåser i en trumpet vilket lockar folkets uppmärksamhet. Vi rör oss sakta mot borgen i mitten av staden medans vi blir iakttagna av folkmassan som samlats och viskar bland sig.

Ulrik drar in till borgen med sin ståtliga hingst Rufus för att träffa sin far och förhoppningsvis få lite svar på vad det är som pågår. Medans han gör de så går jag och handlar lite semlor i och med att de är Rufus favoritgodis. De går ganska snabbt att handla, de är tydligen byns specialitet här. För att fördriva tiden ytterligare så aktiverar jag min gåva jag fått av min gud Ra som gör att jag kan prata med djur. Jag börjar prata med Ulriks andra häst Pärlan som stanna kvar här ute och jag försöker se om jag kan få henne att tycka om semlor lika mycket som Rufus. Måste få hennes blod mört och fint liksom! Efter kanske 10 minuter så springer Ulrik ut med en arg pappa efter sig. Tydligen så har han smitit från något krig eller något. Jag var inte så uppmärksam. Men jag hjälper iallafall hans pappa att rosta honom. Ulrik verkar ha riktiga daddy issues. Sam lyckas lugna ner hans far och vi får bege oss vidare och Sam nämnde något om att Ulrik står till skuld till oss på 20000 guld så han måste hänga med oss tills han har betalat tillbaka oss. Hans far går med på detta och verkar nu mest vara allmänt besviken på Ulrik.

Vi fortsätter söderut mot bergen för att hitta grottan. Men där ska tydligen finnas många klippor så den ska vara svår att hitta. Så jag köper en tränad örn som jag erbjuder en hel veckas ransoner om han hittar denna grottan till oss. Örnen hittar grottan och vi går rakt till den och finner att denna också är utgrävd men de kan ju som sagt fortfarande finnas gömda malmer under stenen i grottan. Vi beger oss tillbaka till Staklösa för att övernatta där och sen beger vi oss tillbaka. Men inte utan att göra ett litet mellan stopp på vägen. Några i Glömska ligan hade fått något uppdrag att döda några giftiga spindlar i ett träsk så vi drar dit och gör de lite snabbt. Enkelt!

Känns som vi varit väldigt produktiva med våran tid under dessa senaste dagar. Men dungenen kallar till mig. Jag måste hitta guds öga… Den gömmer sig någonstans där inne… Men de tar vi någon annan dag.

Expiditionsrapport av: Kenneth Väst, Cleric 4

"En Vanlig Dag i Hålan" Expeditionsrapport från Sista Solen 20/2 | AD&D 1e BTB

 Det var en helt normal måndagsmorgon när vi i glömska ligan bestämde oss för att bege oss ner i hålan. Det var jag, den högt vördade herr Kennet och glömska ligans paladin av Anubis; En guld. Han bestämde sig för att följa med oss då vi var på ett heligt uppdrag av Herr Kennet för att återta en sköld med ett öga på. Vi hade även hyrt med några krigare som vi känner från innan, Ouff, Douff och Turgan (eller nåt, minns inte riktigt). Dessutom var det lite nya ansikten i glömska ligan där en av de hette Rolf. Detta måste va en av de sjukaste männen jag har sett (och jag har sett en del sjukt i mina dagar). Den här grabben hade 5 oljor på sig och snackade hela tiden om att han skulle dränka sig och brottas med fienden. Jag har stor respekt för han, men det är inte min typ av övning direkt… Iallafall, Rolf ville gå och scouta före oss när vi var nere i hålan så vi bestämde oss för det. Innan vi gick in la de upp några strategier som vissa av de andra gillar att köra och hur vi ska gå och sånt trams som veklingar behöver göra och till sist gick vi ner.

Vi gick ner vid entrén som vi nyligen hittade för några dagar sedan. Genom den kan vi direkt bege oss till fjärde våningen där herr Kennet hade hört att det var den våningen skölden skulle befinna sig i. Vägen ner var utan problem och vi gick till den hemliga dörren med Rolf på spetsen (som scout). Han är en bit framför oss så när vi väl kommer till den hemliga dörren kan vi se att han har pepprat en gul orch (eller vätte, de ser ju likadana ut allihopa). Inte illa, en bra början på vår tycker jag. De andra veklingarna bestämde att vi ska vila och jag går med på det (för jag måste skydda dom), mina muskler har aldrig känt behovet av vila. Sedan bestämmer vi oss för att gå vidare, med Rolf i täten som scout. Som vanligt är han långt framför oss. Men plötsligt så ser vi att det tänds till! Grabben hade ju mer olja än Don ansjovis sliskiga berserker italienare hade på håret så klart som fan det måste va hans som har tänts! Vi springer med allt vad vi orkar dit men från ingenstans blir det svårt. Några av mina kompanjoner bakom mig börjar snacka om nåt magiskt mörker, men vem fan bryr sig, allt jag känner är stridens hetta och mitt blod som pumpar. Men vi fortsätter i det här mörkret men det slutar aldrig. Till slut råkade vi hitta på Rolf på marken, och plockade upp honom. Vi ser fortfarande ingenting men hans hud känns knastrig, nästan som en kyckling som har tillagats i ugnen och fått riktigt knaprigt skinn. Herr Kennet mindes att det borde finnas en dörr här i närheten, så vi beger oss dit och viola, inget mörker. Precis vad man kan förvänta sig av den vördade Herr Kennet. Men Rolf verkar ha dragit på sig stora skador, han är brännskadad över hela kroppen. Många av dessa sår ser permanenta ut men fyyy faaan va häftigt. Jag önskar att jag hade sår så stora som kunde visa upp min skicklighet som krigare, men tyvärr är jag alldeles för stark. Turgan tog honom på ryggen och vi fortsatte vidare.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka till korridoren och där råkade vi träffade på två av de gula orchvättgrejerna igen. De måste ha sett deras kamrats lik, men vad spelar det för roll. De var sugna på att slåss och jag blev extatisk. Jag väntade in dom vid dörren med de andra men de vågade inte gå in utan sprang iväg, så jag och en guld gensköt de och dödade var sin, men de andra tre hann springa iväg och vi lät fegisarna springa iväg på deras eget behag. 

Efter att ha gått runt lite till i hålan så öppnade vi en dörr och ser man på, där står mellan 10-15 gula vättorcharna och väntar på oss i position. Men av någon anledning verkar de ha blivit förvånade? hahaha vilka idioter, jag Targamesh är alltid redo för strid. Jag springer in i striden med En guld och min krigarsjäl eldar upp Douff och en ny medlem från glömska ligan att följa oss. Jag dräper två styckna på en gång och En guld skadar en svårt. Mitt blod pumpar, det är det här jag lever för. Jag fortsätter att skära igenom de som smör och de får knappt in en träff mig men det kändes som en fluga som landade på mitt bröst. Mina kamrater lyckas hjälpa till och dräpa några också. När det var ungefär fem kvar av de gula vättorcherna kommer det in fyra till, där en av de ser lite mer tuff ut än de andra och kolla vad de har på sig, skölden med ögat! När de såg oss sprang de genast för att genskjuta oss och de var jävligt snabba det får man säga för vips så hade de kommit till ingången bakom oss. Jag vänder mig genast om och springer emot dom. Jag inspirerar Ouff och Douff att följa efter mig med sina spjut. Dock så bestämde sig en av de nya glömska ligan medlemmarna att söva ner de fyra vättarna. Min krigarsjäl grät. Hur vågar han ta stridens hetta ifrån mig. Dock så dödar vi dom ändå, väldigt skamset. Men detta är för den vördade herr Kennet, så min krigarsjäl för ta denna stöt. De andra dödade de andra 5 gula vättarna som var kvar på andra sidan och slaget var vunnet. Vi bestämde oss att fortsätta utforska hålan lite till innan dagen var slut och tills vidare skulle En guld bära skölden tills vi tar oss ut. Vi fortsatte och sökte igenom de gula vättarnas hem, men tyvärr hittade vi ingenting intressant.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka till korridoren och kolla vidare i den. Vi gick tills vi hittade en dörr och korridorens slut. Men precis då kände en av våra alver att det fanns hemlig dörr där korridoren slutade. De snackade nånting om att de inte kunde få upp den och att det va nån konstig mekanism? hahaha, det finns ingenting som kan stoppa krigaren Targamesh. med min fenomenala styrka bröt jag enkelt upp den med en tryckspark. Vi öppnade dörren och när vi gjorde det såg vi en sarkofag. Den öppnade sig långsamt och ut kom det en rödfärgad humanoid som stod kvar. Man såg tre andra färger lysa i rummet, som antagligen tydde på samma sak. Samtidigt började sand droppa från ovan in i rummet. Vi blev lite skraja, men jag var uttråkad och kastade en sten på en av dom och vips så började de gå emot oss! De ville slåss! Inga problem säger jag. Jag tar fram min svärd och sköld och mina kamrater står också redo. Vi lyckas med enkelhet slå ner två av dom, men de materialiserades igen! kristallerna som gick sönder bildade ihop sig tillbaka till humanoiden som vi krossade. Vid det här laget började vi lite rädda. Det verkade som att humanoiderna som hade blivit krossade var mycket svagare och var lättare att krossa, men de materialiserad igen ändå. Under denna period tog En guld också mycket skada så Herr Kennet behövde hela honom och ta hand om hans sår och sen tog han honom på axeln och sprang iväg. Till slut så sprang vi och en av våra kamrater kastade en olja för att hindra deras framfart. Han lyckades stoppa en men de andra sprang efter oss. Eftersom jag och Herr Kennet var långsamma med våra tunga rustningar hann de ifatt oss och slog till oss. Men de nya ur glömska ligan bestämde sig för att tappert uppehålla de tills vi kunde springa därifrån. Tyvärr stupade en av de men den andra klarade sig. Till sist sprang vi ut ur hålan, träffade på några jättegrodor som vi enkelt sprang ifrån och stötte på en ghoul som vi annihilera och till slut tog vi oss ut. 

Två skadade och en död. Dessa nya medlemmar av glömska ligan har imponerat mig stort för deras hjältemod, och jag ser fram emot tills Rolf blir bättre så han kan berätta varför han vart så grovt bränd när vi träffade på honom i det magiska mörkret.

Sessionsrapport av: Targamesh 'Lillmage', Fighter 4

"Fjäder Orkerna" Expeditionsrapport från Sista Solen Feb 6 | AD&D 1e BTB

Dag 24 i denna nya mystiska värld och vi dra åter igen en runda till dungeonen. Planen är att utrota dessa orkerna och ta deras skatter. Vi har dock ett äss i rock armen… Vilket är Madonna, ork-kaptenens dotter. Garon vann henne i en förnedrande match armbrytning. Hon vill också att dom ska dö så hon har ritat en karta över deras ställe åt oss. 

Vi börjar dagen med en alldeles för lång plannering; men efter många om och men så beger vi oss ner i dungeonen. De är vacker dag att vara i en dungeon, vi stötte inte på mycket hinder påvägen ner… Vi drar oss till kammaren där orkerna möjligtvis ska ha slått läger så vi skickar fram får skickliga tjuv Rune den fule. De var tomt i kammaren så vi rör oss inåt i fiendernas teritorium.

Efter ett tag så kommer vi fram till ett rum som Madonna har meddelat ständigt patruleras utav orker så innan vi går in så aktiverar jag min tystands besvärjelse på en liten sten vi hitta på marken. Vi öppnar upp dörren och möts utav 11 orker och utan att tänka så kastar Garon den rövätne stenen mot dom. Vi ser hur de försöker skrika på hjälp med såklart så hörs de inte. Där efter så börjar de springa iväg. Mina ståtliga krigarte som var väl förberedda på detta börjar peppra dom med skott från deras pilbågar och vi lyckas få död på 6 styckna. De som överlevde gömmer sig i nästa rum där de förvarar sin föda som motsvarar ungefär 60 grottkor. Vi kastar olja mot dom och får död på 2 till. De 3 sista skräckslagna orkerna springer därav ifrån och märker att de kan höras igen och skricker där efter på hjälp. 

Vi väntar in att den brinnande oljan ska slockna och sen försöker vi gå in mot korna men vi märkte snabbt att korna är skräckslagna utav hela händelsen. Våran vackra charman Esker går in för att prata med korna och försöka lugna ner dom… Hon lyckas med detta och vi kan röra oss säkert genom detta rummet. När vi väl kommer fram till andra sidan utav de stora rummet möts vi av två dörrar på norra sidan. Vi öppnar upp första dörren på öster sida väl förberredda på att massa orker ska stå där. Men till vår förvånad så är rummet helt tomt… Vi öppnar där efter den västra dörren minst lika förberädda denna gången. Där är fortfarande tomt men där finns betydligt fler dörrar jämfört med det förra som inte hadde några alls… Så vi öppnar närmsta dörr förberäd med en tänd oljeflaska… Där inne så gömmer de sig 7 orker berädda på att vi ska anfalla… Vi kastar in oljan men missar dom totalt… Som tur e så finns där mycket brännbara möbler där inne som börjar ta fyr och fyller rummet med rök… Garon och Ulrik stänger dörren och håller tillsammans emot kraften utav 7 skräckslagna orker som försöker hugga ner dörren.

Men som vi förväntat så skulle där finnas fler orker och dom dyker upp ur ett annat rum på öster sida och med dom så kommer deras hövding med den stora magiska solfjädern som sägs ska kunna kontrollera vinden fastbunden på sin rygg… Han har även med sig 4 orker med bågar och 3 med svärd… Han varnar oss att detta är våran sista chans innan han kväver oss med sin fjäder… Vi har lärt oss sen innan att vi inte ska lita på orker… Dock så är Madonna chill… Änsålänge… Vi pepprar dom iallafall och får död på rätt många… Våran luskiga Mage som vi har med oss söver resten med sin sömn besvärjelse och vi hinner springa fram och dödar hövdingen och hans soldater i sömnen… De sju rökt täckta orkerna lyckas tillslut sparka upp dörren och vi tar kol på 3 direkt innan dom ens hann säga att dom skulle ge upp. På Madonnas vilja så tar vi dom som fångar och vi frågar ut dom vart dom har sinna skatter och om där finns några fällor… En utav orkerna säger att där har funnit fällor men dom har avaktiverats sän länge sen och att där finns en kruka med skatter i östra rummet som dom kom ifrån… Vi binder loss honom för att låta honom hämta skatten åt oss ifall han ljuger om fällorna. När vi bundit loss honom så går han till attack mot Garon direkt och Garon får ett perfekt slag i ansiktet. Ulrick fångar orken igen och han säger att han ger sig… Garon ger tillbaka ett lika fint slag i trynet på honom… Öga för öga, tand för tand som man säger… Orken leder oss till rummet dom steg ut från i striden innan. Han går fram till en stor kruka i rummet och säger att de är där inne som skatterna är.

Vi säger åt honom att visa att där inte är någon fälla genom att öppna locket på den. Han säger att han vägrar och att han hellre dör i strid. Så mycket för att ha avaktivera fällorna right… Ulrik hotar med att skotta honom med hanns båge o han gömmer sig bakom krukan. Inga problem för oss, vi har ju även en magisk fjäder att testa…

När vi öppnar fjäder så lyser där 6 styckna orbs men en släck och inget händer… Där fanns tydligen ingen vind att kontrolera där nere… När jag tänker tillbaka så nämnde dom att dom bara testat den utomhus så de var bara tomma hot utav hövdingen innan när han sa att han skulle kväva oss… Besvikna som vi är så springer vi fram och avrättar honom. Ljuger man för glömska ligan så kommer världen att glömma dig som man säger… Vi bryter oss in i hövdingens rumm och hittar en massa guld smycken och gardiner utav guld… LETS GO BABY!! Vi bestämmer oss för att ge tillbaka fjädern till de röda männen i och med att vi mest troligt alldrig kommer behöva använda denna. I utbyte mot att de hjälper oss att hitta “Guds öga” såklart! Vilket är ett magiskt föremål som jag har blivit ner skickad för att hitta här nere… Vi tänkte även ge de 3 överlevande orkerna som slavar till dom men påvägen dit så mötter vi sju andra orker från samma klan… De var de som hann smita när vi attakerade innan. Vi är rätt trötta på att slåss så vi ger upp våra slavar och vi får traska vidare… Vi beger oss till de röda beserker männen och ger fjädern och de är oss evigt tacksamma och står i skuld till oss nu… Vi säger att vi kommer återvända en annan dag och en utav beserkerna hänger med oss ut… Han heter Kraftig tydligen och han ser rätt kraftig ut också… Garon som har muskler som en grekisk gud utmanar honom till armbrytning och vinner självklart mot honom… Garon kallar honom för inte kraftig nog och vi alla skrattar medans vi beger oss ut ur grottan med fickorna fyllda med guld och silver!

Sessionsrapport av: Herr Kennet Väst Hästens Präst, Cleric 4

[Aktiva Karaktärer]

Herr Kennet - Cleric Curate 4 - 10619/13000 EXP

Arnold - Fighter Warrior 1 - 5024/8000 EXP

Kudigunda 'Den Onda' - Thief Trickster 3 - 5000/5000 EXP

Ulric - Fighter Warrior 3 - 4536/8000 EXP

Rune 'Den Fule' - Halfling Fighter 1/Thief 1 Veteran-Footpad - 1022/1500 1099/2000 EXP

Esker - Druid Aspirant 1 - 2000/2000 EXP

Diger - Magic-User Prestidigitator 1 - 1970/2500 EXP

Garen - Fighter Veteran 1 - 986/2000 EXP

 

"Anubis Tempel" Expeditionsrapport från Sista Solen, Jan 30 | AD&D 1e BTB

 Dom hjältemodiga äventyrarna börjar bege sig in i ruinerna, här ska finnas nya skatter!

Direkt har kartritaren problem att förstå vice kartritarnas genialiska karta som denne skrev förra sessionen då förste kartritaren var borta.

Efter att ha kommit tillbaka till Anubis gravkammare spanar Targamesh ett par råttor som han enkelt avlägsnar. Men det skulle han inte gjort ty genom att spilla blod på Anubis mark har han skändat denna heliga plats och blir därför bestraffad! Anubis tjänare, den spöklika vålnaden upplöser hans magiska svärd i sina beståndsdelar.

Vidare genom ruinerna erkänner Förste kartiritaren vicekartirtarens genialitet och börjar använda hans karta istället. Gruppen fortsätter färdas genom ruinerna tills det att förste och vice kartritare erkänner att dom båda är idioter och inte kan rita en karta. Kort efter detta erkänner dom båda att det är Dm:n som är en idiot, han har gett dom fel mått.

Gruppen fortsätter genom anubis tempel för dom är säkra på att det finns något gömt i templet som dom inte upptäckt ännu. Det visar sig att vara rätt och Kunigunda upptäcker en hemlig dörr. Inuti den nya öppningen hittar vi…grottkor!? Alltid dessa gottkor…

Bakom korna hittar gruppen en till öppning till ett annat rum som innehåller en skattkista fylld med silver och elektro mynt

Efter detta fynd var alla mycket upprymda och redo att hitta fler skatter därför fortsatte gruppen genom den hemliga gången till de kom fram till ett rum med en magisk portal. Vilka platser koppla denna portal sammans med? En annat plan?, Helvete? 1Guld binder ett rep runt magen och går igenom den men repet kapas av, han kommer därför inte kunna dras tillbaka om något händer. Targamesh följer 1Guld genom portalen men när han gått igenom försvinner portalen. Efter en stund startar portalen upp igen, Ove den gode slösar ingen tid, han kan inte lämna en broder av samma tro som 1Guld i sticket så han hoppar in. Efter detta hoppar fler från gruppen in i portalen. Targamesh 1Guld och Ove hamnar på samma plats medans de flesta andra kommer ut genom andra portaler. Lyckligtvis är alla portalerna i samma ruin så efter en viss tids letande samlas gruppen igen. 

Den nya området innehåller många hemligheter och efter mycket grubblande framför en staty av Anubis med korsade armar använder Targamesh sina avancerade kunskaper om marvel filmen blackpanther för att öppna upp statyn som visar sig vara en hemlig gång vilken leder till våning 2. Mycket trevlig men mer var att vänta. I nästa rum hittar gruppen tre statyer av de egyptiska gudarna. Alla blickar mot en tom väg, hmm vad kan det vara? En till lönndörr! Det hemliga rummet innehåller en kruka guldmynt. Men säg den lycka som vara för på vägen ut blir gruppen attackerade av deras värsta fiende, en flammande mask!(en mask som krälar på golvet inte en mask man bär på ansiktet). Den tar nästan kål på deras starkaste krigare som missar och missar och missar tills någon äntligen får in en träff och utrotar besten. 

Alla var nu mycket trötta och gruppen bestämde sig för att återvända till ljuset ovan jord och vila. Ödet lurade dock på andra planer för när våra hjältar har hunnit fram till Anubis tempel blir dom attackerade av en grupp jättefladdermus! Men våra hjältar är smarta och står fast utan att attackera och låter fladdermössen attackera. För när fladdermössen låter blod spilla på Anubis heliga mark hände samma sak med dom som med Targamesh i början av äventyret, Anubis vålnad stiger fram, pekar på dem och trollar bort deras vapen vilket i monstrerna fall är huggtänderna. När fladdermössen inser att dom inte är beväpnade längre flyr dom och gruppen kan därefter bekvämt vandra hem utan några dröjsmål och med en säck full av guld

Expeditionsrapport av Kunigunda 'Den Onda', Thief 3

[Aktiva Karaktärer]

Herr Kennet Väst - Cleric Curate 4 - 9314/13000 EXP
Targamesh 'Lill Mage' - Fighter Swordsman 3  - 7903/8000
Kunigunda 'Den Onda' - Thief Trickster 3 - 4972/5000
Ove 'Den Gode' - Cleric Acolyte 1 - 1500/1500
Esker - Druid Aspirant 1 - 1319/2000
D'Ork - Orc Fighter/Cleric Veteran-Acolyte - 237/2000 237/1500
1 Guld - Paladin Gallant 1 - 137/2750
Leif - Ranger Runner 1 - 28/2250

"Glömska Ligan" Expeditionsrapport från Sista Solen, Jan 28 | AD&D 1e BTB

 Del 1: Upptäcka staden

Vi började i staden Primavi eller nåt, minns inte riktigt vad den hette. Jag träffade på Sam och våra andra vänner och vår gamla vän Rufus. Oohhh som jag har smakat, jag menar saknat honom. Vi fick en fin återföreningstid tillsammans. Men tillbaks till det viktiga; Sam hade ett möte med kungen i staden, som kallades för technocrat eller autokrat? det va nåt sånt konstigt, varför kallar de inte honom bara kung? Hur som helst, när vi kom till entrén hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt, vi träffade på några vakter (töntar) som hade jättelånga spetsiga hattar på sig. Det där är väl extremt opraktiskt i strid? De tog oss igenom entrén till några ödlor som vi skulle sätta oss på. Efter att vi satte oss på ödlorna började de klättra uppför väggarna genom gångar och korridorer som man aldrig hade kunnat ta sig igenom. Ändå ett respektingivande system måste jag säga. Men jag ogillar ödlornas fjäll starkt, det påminner mig om den stora basilisken som nästan utrota oss (*que vietnam flashbacks)... 

Men tillbaks till verkligheten. Efter att ha glömt bort mig själv i tiden så var vi plötsligt i ett stort rum med en stor tron i mitten. Den kanske var 4-5 meter upp i luften och uppe på det var ett par trappor som ledde till själva tronen. Vi började höra fotsteg, click, clack, click, clack, det låter som trätofflor? Efter ett tag kommer det in en lång man, kanske 4-5 meter lång. Hans nedre del var lång och han hade en lång överkropp också. Han var en intressant man, tydligen var det nånting av trä som han gick på eller något liknande som gjorde honom så lång. Opraktiskt, skulle aldrig funka i strid, men som jag förstod från mina kamrater var han en magiker. En trevlig överraskning var att han hade 8000 guldmynt, 3 gruvor och mark där det har stått en byggnad i staden som vi tydligen har ärvt från den gamla glömska ligan för 800 år sen. Har glömska ligan funnits så länge? Det har jag glömt bort redan…

Hur som helst, efter att ha gått igenom det tråkiga och kollat alla pappor och såna nördgrejer som Sam och Ulric gillar så tog en spetshattad man med långa trädojor oss till en förfallen byggnad som vi ägde. Inte så konstigt att den är i det skicket om ingen har tagit hand om den i 800 år. Det var några handelsmän som utnyttjade den som lager och dylikt. Sam snackade med dom men inget hände, vi skulle tydligen avvakta? Det va nåt gäng som höll på i trakten och tydligen skulle vi va lite försiktiga? Fegisar, det är vår ägodel. Men smarthjärnorna får sköta detta, jag orkade inte bry mig. Vi fick även tillgång till en bank där vi kan ha våra pengar. Sedan hyrde vi lite män för vi hade tänkt att gå tillbaka till hålan och köpte lite ny rustning och vapen.

Del 2: Tillbaka till hålan

Hålan! Som jag har saknat dig. Efter att ha gjort oss redo på förnödenheter och manskap började vi bege oss in i hålan. Vi bestämde oss för att leta efter hemliga gångar idag, vilket jag tyckte var en bra plan, vi har nog missat en del känns det som. Jag stod längst fram och eftersom vi inte var så många denna gång fick även Leif min polare stå längst fram. Han ville ta täten vilket var respektingivande. Herr Kennet fick också stå längst fram. Det är så pinsamt. Att mina fega följeslagare vågar sätta en enarmad präst av guden Annomar (Ra) längst fram när vi ska utforska hålan. De borde skämmas, sådana fegisar. 

Efter att vi hade gått ett tag kom vi till en ny korridor. Vi märkte att den gick till det rummet där vi slogs mot masken. Det va lite lustigt, för jag minns det som en stor brinnande mask (alltså en sån man har på sig), men mina kamrater minns det som en brinnande stor daggmask? 

Väldigt udda hur minnet kan svika så tycker jag. Men en sak jag minns tydligt var att jag och herr Kennet i princip tog kål på den själva medans de andra kollade på (Ulric blev ju medvetslös haha…)

Vi började leta efter hemliga gångar där vi tror fanns ett tomrum, men efter ett långt sökande var vi säkra på att inget fanns där. Ett tag så vilade vi och det kom ett flaxande från en dörr till söder, mitt blod började rusa men vår gud (Anomar, Ra) hade bestämt sig att strid inte behövdes denna gång och ljudet försvann. Vår kartnörd började leda oss igenom massa dörrar och gångar ner till andra våningen där vi stötte på några söta katter (av en färg som inte var svart, phew ingen otur) vid kittel rummet. Vi träffade även på några fjäderklädda män med bronsliknande hud (de galningarna som vi träffade på förut, fast dessa hade fjädrar). De verkade dock mer välsinnade. Jag pratade lite med dom, tyckte det va konstigt med fjädrar, då frågade han varför jag bar tyg? jag bär inte tyg, jag bär stål, dumma fjäderman. Inte så konstigt att man blir lite dum här nere utan Anomar(Ra)s ljus. Jag försökte ta reda på mer av dom, de bodde tydligen några våningar ner och precis när ja skulle fråga om mer ropade en av mina kamrater: “Vi går hit så går ni dit” alldeles förskräckt. Fegisar. Har de inte lärt sig att mina muskler kommer skydda dom? Fjädermännen begav sig tillbaka den väg den kom ifrån och vi fortsatte också. 

Vi gick igenom lite korridorer och gångar. Vår nya kartman (herr Kennet kände inte för det idag, jag förstår honom, det känns så oerhört komplicerat tycker jag) tyckte att kartan kändes lite konstig? Men efter att tag bestämde han sig att vi skulle leta efter hemliga dörrar i en liten yta och ser man på, vi hittade en hemlig gång! Bra jobbat kamrat! Vi gick upp en trappa och där började vi känna på stenen och märkte att det va en hemlig dörr. Vår tjuv började försöka lirka upp den men misslyckades. Vi bestämde oss, jag och Leif, för att försöka forcera upp den. Det skulle krävas extremt mycket styrka, men vi gör vårt bästa! Där jag misslyckades presterade Leif, med en ofantlig styrka som min broder besitter lyckades han forcera upp den! När vi började lysa in i det nya rummet märkte vi att det fanns en konstig skugga på en humanoid med ett schakalhuvud. Jag börjar genast tänka på dödsguden Anubis. Vi gick in och försökte känna där denna eteriska varelse skulle kunna vara, men inget. Herr Kennet försökte sig på en besvärjelse “Vända odöda”, men inget hände. Våra magiska föremål kunde inte heller ta på den. Vi blev lite rädda, men bestämde oss för att fortsätta vidare. 

Jag forcerade mig igenom några portar (ingen biggie) med ett tecken av en ank på som symboliserar liv. Vi hittade ett stort rektangulärt objekt, cirka 4 meter brett. Kan det vara en kista? En sarkofag? Vi vet inte. Den hade en ank ingraverad i sig. Betyder det att en levande begravd ligger här? Vår tjuv var oerhört modig och vågade en titt in, eftersom den va öppnad på glänt. Där inne hittade han en silvrig ank. Efteråt fortsatte vi igenom en till dörr där vi hittade en stor lysande bagge som vi enkelt dödade. Den vaktade en skatt på 250 guld. Bättre än ingenting. Efteråt bestämde vi oss för att gå ut från hålan och tillbaka till ljuset då vi kände att vi hade gjort allt för nu denna expedition. Mitt svärd fick inte känna av stridens hetta denna gång, så jag är oerhört besviken, men nästa gång hoppas jag på stordåd och magnifika strider!

Sessionsrapport Av: Targamesh 'Lill Mage', Fighter 3

Expeditionsrapport Jan 20 | AD&D 1e BTB

 Mycket har hänt de senaste dagarna, vi har fått reda på att vi är från denna världen. Kyrkan i staden har haft visioner om våran präst Kenneth mer än så vet jag inte. Kenneth fick en gåva av prästerna i kyrkan, han fick en lampa som aldrig slutar att lysa. 

Det var dags för att åka ner i dungeonen igen. Idag skulle vi gå djupare ner och utplåna en orkklan för deras skatter. När vi var nere dungeonen ledde en annan ork vägen till de andra orkernas bas, på vägen berättade orken Antonio om en osynlig labyrint. 

Planeringen tog en lång tid, alla var inte enade över hur vi skulle ta ut orkerna, tillslut kom vi fram vi står i en C formation runt dörren och tvingade dem till att springa till oss genom att kasta projektiler. Targamesh sparkade upp dörren och vi upptäckte att en dörr var öppen, vi antog att en del av orkerna sprang runt om för att flankera. Vi tog ut orkerna i rummet och då resten var uppdelade var det en enkel vinst för oss. 

Vi gick vidare till ett rum som orkerna barrikerade från andra sidan, den mäktiga Targamesh är trött på dessa stängda dörrar och sparkar upp dörren, dörren flyger av och orkerna ser förskräckta ut medans de ser detta. Orkernas ledare inspirerade dem till att fortsätta kriga in i döden men det var över för dem. Vi hade strategiskt övertag med att ha backat in dom i ett hörn, vi kunde enkelt bombardera dem med pilar då dem stod i en återvändsgränd och inte kunde försvara sig själva. 

Vi utforskar rummet och vi hittar en del guld men även deras ledares magiska svärd. Under tiden går Vanya iväg från partiet och allt vi hör är ett skrik, jag springer emot skriket och jag ser vanya ligga på marken med tre orker, däribland dom står Antonio. Vi har blivit lurade till att ta ut deras fiender och sedan huggna i ryggen. Jag gör mitt bästa för att distrahera dem så att resten av våra kompanjoner hinner ikapp men det är försent. 

Resten av tiden i dungeonen letade vi efter vanyas kidnappare, när vi hittar Antonio och hans vänners läger ser vi vanyas styckade kropp rotera över grillen.

Sessionsrapport av: Aldin

Expiditionsrapport från Sista Solen Jan 16 | AD&D 1e BTB

Ett par dagar har gått sedan vi var senast i dungeonen. Vi har inte tillgång till våra rikedomar i banken och våra resurser håller på att ta slut. Vårt enda val tills vi lyckas att hitta en väg tillbak till vår värld är att återvända till dungeonen för att kunna livnära oss. 

Vi var färre än förra gången, magikern don Anciovi och Sam återvände alldeles för skadade och behövde vila i en vecka till förens de var redo att äventyra igen. 

Jag och den andra alven tog täten. Människor är alldeles för klumpiga och högljudda, vi två kunde överraska fienden enkelt. Vi smög oss på tolv orker som vilade i ett rum. Den andra alven använde sig utav svartkonst för att söva ner åtta utav dem medans jag sköt två miss kalkylerade skott och missade de resterande fyra orkerna.

Det var några äventyrare som tjafsade emot några gula stora vättar, argumentet blev våldsamt och de mördade en utav dem medans de andra vättarna flydde. Jag fick en bok och penna av dessa äventyrare för att anteckna deras “hjältedåd” som att skjuta råttor, slå ihjäl kaniner, vandalisera varelsernas hem och stjäla deras skatter samt att terrorisera deras betjänt. Dem betalade bra så jag accepterade jobbet. 

Det var inte mycket som skedde under detta äventyr, vi utforskade mest. Äventyrarna är kraftfulla jag förstår inte varför de inte gick ner till djupare nivåer av dungeonen, de skulle säkert ha hittat mer skatter där än vad de fick från att terrorisera och plundra de oskyldiga varelsers hem som bor i dungeonen. Vi gick runt där i ungefär sex timmar, det var inte mycket vi hittade. Ett par krossade statyer, lite monster här och där men däremot hittade vi en del skatter, Alven Elvelina upptäckte en gömd dörr där vi hittade en säck med 250 guld och 100 platinum.

Vi kom fram till ett rum med en stängd dörr, Elvelina klarade inte av att dyrka upp låset så Targamesh, krigaren sparkade upp dörren. Smällen väckte upp ett kraftfullt eld monster, tappert slogs riddaren Ulric, prästen Kennet och Targamesh mot det här monstret. Ulric klarade inte av eld monstrets hetta och svimmade, Targamesh blev rasande och lyckades få in ett ordentlig hugg med sitt magiska svärd och dräpte monstret. Dessa äventyrare riskerade sina liv för enbart 250 mer guld. Vi bestämde oss för att bege oss tillbaka för att återhämta oss och försöka igen om ett par dagar.

Expeditionsrapport från Sista Solen Jan 14 | AD&D 1e BTB

 Den här Diger ska ha hittat en dörr i hans lya, efter att mitt party argumenterade och grät över vad de skulle göra tröttnade jag och puttade in Ove därefter gick vi alla in. Det var en lång korridor jag minns inte hur långt vi gick, det kändes som år. Till sist ser vi äntligen slutet. det är ett rum med flertals speglar i, det verkar som speglarna är portaler och vi gick igenom en för att komma hit. Alla verkar förändrade efter resan hälften utav oss försvann innan vi anlände till detta finurliga rum, vad är det här för något? Är vi kvar i samma värld? 

Vi bestämmer oss för att gå österut där vi stoppas av en dörr, Targamesh försöker sparka upp den men misslyckas helt. Varför har man alla dom musklerna om man inte kan använda dom? Enkelt sparkar jag upp dörren och vi möts utav gryntande, därefter möts vi utav orker. Det var en främmande plats, dessutom var orkerna vi har stött på innan har inte varit några att underskatta. Mina kompanjoner tog ut en del av dom, det var en massaker orkerna hade inte en chans emot oss. De som var kvar bestämde jag mig för att ta till fånga med min magi, därefter fick vi lära oss att dessa varken pratar vårat språk eller vätte. De släppte sina vapen och satte sig ner, gav de upp? Eftersom de inte har någon värde för oss och vi vill inte vända ryggen till fientliga monster bestämde vi oss för att bränna dem. Det gillade sune. En snabb glans över rummet visade att det var tomt, det verkar inte heller finnas någon utväg i närheten. Vi bestämde oss för att utforska vidare det är något som inte stämmer här. 

Vi kom fram till en öppning, krigaren Ulric lyssnade noggrant och kunde höra ljud djupare in i korridoren. Han hörde något otäckt fnissande längre in, Cleriken Kennet gjorde sig äntligen användbar och använde en av sina mirakel för att förvandla en sten till ljus. Vi kastade in ljuset djupare in i korridoren och där stod det sex fladdermös män lika stora som en alv, de verkade röra om någon slags gryta. Fyllda med adrenalin sedan innan bestämde vi oss för att attackera, det var antingen vi eller dem. Ulric och Targamesh och handelskvinnan Sam stod redo med pilbågar, de avlossade sina pilar och fick död på 3 utav dom. Med hjälp utav Sune sköt jag ner en av dessa flygande bestar med min magi. Kennet tar död på ännu en av fladder mössen och resten flyr. 

Vi gick djupare in i korridoren och inspekterade grytan. Det verkade vara mat, var fladdermössen intelligenta varelser? Trötta efter kamperna gick vi vidare tills vi hamnade i en återvändsgränd där vi bestämde oss för att vila. Tjuven Kuni Gunda fick för sig att det finns en hemlig dörr i återvändsgränden men lyckas inte att hitta den. 

Efter vilopausen går vi vidare därifrån tills vi ser en stor öppning med ett skrattade ansikte ovan på. Kennet gick först och inte långt senare hörde vi ett skrik, han hade trampat rätt in i en fälla och blivit förgiftad. Tack vare hans mirakel kunde han fördröja giftet och det gav oss tid för att hitta ut. 

Sam observerade att fladdermössen lagade mat men det fanns ingen rök, det måste finnas en öppning i närheten som röken tog sig ut ur. Jag slickade mina fingrar och kände efter drag, det kom från österut. Påvägen dit talade Sune med mig, dessa dagar pratade han inte mycked med någon annan. I ett rum hittar vi en spricka på taket där vi misstänkte röken har tagit sig ut genom. Det var en tunnt tak Targamesh skulle lätt kunna bryta sig igenom, vi hade fel. Lyckligtvist var Ulric stark nog att slå hål genom sprickan och vi såg äntligen dagsljus.

Efter vi tog oss ut genom grottan såg vi en ny norrut, vi skyndade oss dit för att hitta ett botemedel åt Kennet. När vi anlände såg vi att det var en liten by, de hade inte mycket. Kennet som fortfarande var pigg och glad tack vare sina mirakel lyckades få tag på en gammal cleric som arbetade som läkare. 

Efter vi ställde frågor till byborna och pratade med baronen kom vi fram till att dessa dyrkar andra gudar än oss, är vi kvar i samma värld? Vi får även reda på att det var en man klädd i rött troligtvist en magiker som kan ligga bakom det här.

Svaret till våra frågor finns säkerligen i dungeonen, därför bestämde vi oss för att åka tillbaks efter vi vilade en dag. Vi bestämde oss för att fortsätta där vi lämnade och fortsatte djupare in. 

Vi kom fram till ett rum och när vi öppnade det satt tre skadade orker i ett rum och åt en av fladdermus männen. Jag provade prata vätte med dem och de svarade, jag fick reda på att ledaren av de tre heter Antonio och detta är vad som är kvar av deras stamm som blev utplånad av en rivaliserande stamm i grottan. Vi erbjuder Antonio hämnd i utbyte mot skatterna som finns i den andra stammens lya vilket han går med på.

Medans han leder oss till dom träffas vi på ett par fientliga, arga, röda och nakna som attackerar. Detta var inte värd min tid, jag somnade och vaknade upp med ont i hela kroppen. Jag måste ha sovit dåligt på min flygande kvast.

    - Don Anciovi, 14e Januari

--| Aktiva Karaktärer |--
Kennet, Cleric Curate 3 [7728/13000]
Targamesh, Fighter Swordsman 3 [6047/8000]
Don Anciovi, Magic-User Conjurer 3 [5781/10000]
Den Onda, Theif Trickster 3 [3891/5000]
Sam, Venturer Arbritager 3 [3497/5000]
Ulric, Fighter Warrior 2 [3285/4000]

Bölden i Skogen | ACKS Sessionsrapport 1

  Under bar himmel vaknade sju vandrare under ölhuset i Via Harash. Kvällen innan hade de redan efter landning lärt känna varandra som Ylwa (Guardsman Fighter 1), Nisse (Corsair Fighter 1) och de tre prästerna Myra, Sir Kennet och Sir Matthias (Alla Priest Cleric 1). Under tiden de alla reste sig ifrån ölhusets källarrum blev de iakttagna av en gräslig ung man som snabbt anropade med fräsande röst "Vandrande, äventyrare till och med kanske? Ryktena måste ha spridigt sig långt så ni bör få veta att jag vet var ruinerna gömmer sig? Ge mig ett bra pris så leder jag er till platsen och hjälper er på resan.". Äventyrarna bet genast i kroken och den okarismatiske Sir Matthias (Priest Cleric 1) lyckades övertala mannen med ett lovande av tillräckligt med gott vin för att dricka sig nykter. Kort därefter ledde mannen 'Matthias' (NPC Fighter 1) som deras henchman dem nordöst mot ruinerna, men det tog inte lång tid förens de märkte att de var förföljda. Bakom dem dök upp två magiker från motsatta bakgrunder, Jasen (Eunuch Mage 1) och Zack (Battlemage Mage 1) som togs med på äventyret.(Man tackar inte nej till magi på sin sida!)
  Efter knappt mer än tre timmars skogsvandring så kunde de se något i samma riktning de färdades, en onaturligt rund och hög kulle där det endast växte gräs på. När de väl hade närmat sig kullen märkte de en rökpelare som steg bortom kullen och de såg att i sidan av kullen fanns där en onaturligt stor spricka. Sprickan vid närmre inspektion visade sig vara fyra meter hög och skapade en två meter bred öppning in i kullens ihåliga kärna. På insidan såg man att kullen var gjord av en mässings liknande metall och på insidan på golvets omkrets blottade Ylwas (Guardsman Fighter 1) lykta mysteriska symboler som enligt Jasen (Eunuch Mage 1) tillhör blandade gudar från olika regioner.
  Efter lite diskussion bestämde gruppen sig för att fortsätta in genom sprickan, där de fann förutom en välbevarad trädörr på andra sidan ett skelett som verkar en gång tillhört en mindre människoliknande varelse. Bakom dörren fanns ett rektangulärt rum med två statyer vända med sidoväggarna mot ryggen och längre in kunde man se två dörrar i statyernas riktningar. Jasen (Eunuch Mage 1) kvickt med sin stav snartade på golvet framgåendes och endast efter ett par steg tryckte han ned en platta som avfyrade två pilar från hål i statyernas halsar. Med hjälp av det lilla skelettet höll de plattorna nedtryckta och vandrade vidare, men inte före de inspekterade statyerna som första avbildade en stilig karl i rock och den andra en fullutrustad krigare med sågeggad yxa. Ylwa (Guardsman Fighter 1) efter noggrann lystring och försiktig öppning av den östra dörren blickade in i ett rektangulärt schakt med en stigande rökpelare som flydde genom ett galler i taket. Med blicken nedåt märkte hon även fyra meter nedanför brann en brasa med fem sandgula hominider med stora näsor och långa spetsiga öron som satt runt i rummet. Under tiden Ylwa spionerade på de gula vättarna så utforskade de andra i rummet mitt emot som visade sig vara ett lite större rum med golvet målat som ett schackbräde. När de klev in i rummet anropa en metallisk röst deras position på brädet som direkt väckte hominiderna till liv.
  Men det var inte det enda som märkte rösten, för snart när efter flög den norra dörren upp nere hos monsterna som snabbt flydde genom österut, en jättespindel precis tog sig genom dörr öppningen och var på uppgång när Ylwa (Guardsman Fighter 1) smällde igen sin då och Myra (Priest Cleric 1) och Matthias (NPC Fighter 1) kom och hjälpte hålla dörren stängd. Spindeln enkelt vräkte upp dörren och rusade in vilket ledde till en kamp på bakfoten när deras vapen inte lätt penetrerade spindelns exoskelett och den med sina giftiga gaddar lätt knockade Myra (Priest Cleric 1) till marken.
 Sekunderna där efter rusade Sir Kennet (Priest Cleric 1) och Sir Matthias (Priest Cleric 1) in i striden för att hjälpa till samtidigt som Jasen (Eunuch Mage 1) framkallade 4 sydländska bärsärkare och Nisse (Corsair Fighter 1) avfyrade en pil mot spindeln. Efter en magisk missil från Zack och taktiskt rörelse var spindeln inte med än en klump och Ylwa hjälpte Myra på fötterna som behövde magisk helning inom 24 timmar. Jasen skickade ner sina bärsärkar till vättarna men de blev snabbt köttfärs så gruppen bestämde sig att ta sig hem till byn och lindra sina sår innan något värre hände.

  Efter en vända inom Via Harash så hade de handlat ny utrustning och Myra (Priest Cleric 1) blivit läkt utav Klausis (Hennes vänstra hand gick dock inte att rädda), en vandrande klerik som var på väg mot borgen Altis Harash österut. Tillbaks till Ruinen! De tillsammans bestämde sig för att täcka gallret in till vättarna med hopp att de antingen skulle kvävas eller komma ut, och endast efter knappt tio minuter så öppnades dörren i bölden och 11 stridsredo vättar vällde ut. Direkt använde Jasen (Eunuch Mage 1) en trollformel för att fylla bulan med rök och Nisse (Corsair Fighter 1) hivade in en påtänd militäroljeflaska som sprängdes i en våg av flamma. När vågen passerat kunde man se en sista becksvart monster man springandes mot gruppen med 10 högar aska bakom sig, men efter en väl-placerad kniv utav Zack (Battlemage Mage 1) så föll han till marken som halv-aska.

  Direkt efter så rusade äventyrargruppen genom schack rummet och ut genom dörren norr där de direkt blev attackerade utav en flock på 10 mossiga råttor. Tack vare taktisk formation så blev striden mestadels ensidig då Kennet (Priest Cleric 1) föll till marken med en infekterad arm som behövdes amputeras på plats (vilket han bara bröstade men behöver vila ut i en månad). Därefter kvickt utforskade gruppen rummet österut vilket hade en trappa norrut och en till dörr österut vars bakom fanns en stor kista på en piedestal. Jasen ivrigt öppnade kistan och möttes av ett moln vittrande rök som sög livet ur honom på platts. Efter röken försvunnit så lyfte gruppen med sig kistan som var full med blandade rikedomar hemåt.

1 Jättespindel, 11 Gul-Vättar och 10 Mossråttor dräpta.
1440 guldmynt samlade

Våra Äventyrare:

 

Myra - Priest Cleric 1 - 346/1500 EXP

Ylwa - Guardsman Fighter 1 - 346/2000 EXP

Sir Kennet - Priest Cleric 1 - 346/1500 EXP

Nisse - Corsair Fighter 1 - 330/2000 EXP

Zack - Battlemage Mage 1 - 330/2500 EXP

Sir Matthias - Priest Cleric 1 - 260/1500 EXP

Henchmen:

Matthias - NPC Fighter 1 - 86/2000 EXP

De Döda:

Jasen, Eunuch Mage 1, Exp 0, Vittrad utav Gasfälla

Efterord:

Jag blev lyckligt överraskad av hur bra spelar gruppen presterade första sessionen även med begränsad OSR erfarenhet. Endast 2 downade och 1 död är inte illa för en första session med tanke på hur brutala tidiga levlar i old-school kan vara (Mer blod att spilla nästa session hehe). Även om det blev stökigt ibland och striderna kunde varigt lite snabbare så hade jag riktigt roligt och ser fram emot att få spela igen nu på söndag. De må vara noobs nu men det är bara en tidsfråga innan de blir rediga rock 'n rollas. 🤘
Detta var första sessionen av en Open-Table kampanj som kommer spelas på Spelens Hus i Malmö framöver. Om du skulle känna för att smaka på ACKS fokus på utforskning, blixtsnabb dödlig strid och organiskt rollspelande så är det bara att gå med i discord servern nedan och dyka upp på plats.

Discord: https://discord.gg/Tu9Z4y2Ud5

Annars var det för mig, jag tackar, bugar, dansar, rymmer.

- Peace, Linus aka Doof 

Dynamic Timelines in OSR Play

I personally have always struggled with time management in long term games, with there being a lack of well made tools except for just using an almanac the allure of "Gygaxian Verisimilitude" seemed so far out of reach for me until I gave Grimjim's Actual Fucking Monsters a look. In AFM (p. 63) Grim presents a procedure for consequences where you jot down anything that happens in play that may lead to a future consequence and then assign a die to it that represents the maximum amount of time it would take for the consequence to come into effect. After every *ambiguous* time interval you roll the assigned die for every listed consequence and on a roll of 1 it happens, if it's anything but a 1 you lower the consequence's die type for the next time you make a check. I adapt this to my games simply by checking for consequences weekly and using zochi dice (DCC Fucks!) for more overarching plots in my world.

My main reason for using this procedure over anything else is how easy it is to set up and keep tidy. The way I have it set up is that I have all the consequences listed in a text document or on a piece of paper sorted by scale and region, this way I don't have to constantly roll for non-relevant parts of the world (Even though I still do) making the procedure non-encumbering while still making the world feel alive. When starting a new campaign I would write down a couple of things going on in the world on each scale and put them on my list making sure that even early on the players can feel the consequences of the higher powers in play even if they're not directly interacting with them. 

 This Brings me to another of the method's strengths which is how it really makes the world feel dynamic and lived in by the sheer unpredictability, forcing both GM and players to constantly be on their toes. It rewards players who allow themselves to be fully brought into the world and keep track of NPCs and factions by allowing them to involve themselves or even intercept their plans, however at the same time the 'consequences' are actually just timers and push players to act and deal with the repercussion of their actions. 

 It is important to consider that this way of going about things is specifically good at abstracting and keeping track of ongoing events in the world, if your goal is to plan out specific events and dates then your best choice obviously is an almanac or some other timeline planing tool. The methods works especially well for my style of game running since I like worlds to come into their own and practically be alive but if I feel like something in the world should happen then hell I'll just make it happen. I will say though that fully relying on timer-lists (which is what this method really is) will require you properly organize the list so that rolling on them doesn't feel like a hassle. 

Like what I've stated above, "dynamic timelines" shine the brightest in long-term sandbox play where the player's actions have the highest potential of impacting the world. I have found that using it in combination with one-to-one time have introduced a real sense of urgency in my games, time has become something that be rationed out since not doing so may lead them to miss situational opportunities or even worse, not being there to mitigate a consequence of their actions. Information gathering, spies, contacts and scouting all become way more important when keeping tabs on happenings in the world rewards you with the opportunity to intercept or situations that would be easily missed without infomation networks set up.
 It's probably impossible for me to convey the cool effects proper time management can have on your games further since it's not really that deep. I feel like making time matter can really be cumbersome which is why I appreciate the method in AFM since it abstracts without removing any depth to my knowledge.

 Anyways, Peace

Organiskt Djup i Traditionella Rollspel

 På senaste efter att ha jobbat mycket på ett nu undanlagt Public Game så har jag grummlat speciellt mycket på spelar skicklighet och frihet i rollspelen som jag spelar. Efter att ha sett CoreAGamings video om spelar arketyper och några livliga konversationer inom rollspelshobbyn så har ett simpelt scenario som utspelade sig i min Knave kampanj för ungefär ett år sedan våldgästat sig i min sinnesfrid

Terrorafeågelîn

 Partyt med deras 6 PCs var nu mera några sessioner in i kampanjen och har börjat etablera sig som "'äventyrare" kapabla till att hantera smutsjobb som bybor inte våga sig på för ett saftig penning. På sina äventyr norrut så på bergens utkant så runt middagstid anländer de i en mellanstor by som de hade mest tänkt att gå igenom för att sedan ta sig längre upp i bergen.

Så fort de kommer in i byn så söker de flesta spelarna sig till affärerna för att fylla på med ransoner och annat material men en av spelarna beslutar sig att fråga runt i byn och se vad som pågår i området. Eftersom de fortfarande är påväg in i byn så improviserar jag och beskriver en äldre kvinna som tvättar kläder nära stora gatan. Spelaren bestämmer sig för att på ett trevligt sätt introducera sig som äventyrare och fråga efter lite skvaller. För att ta reda på vad kvinnan tycker om äventyrare rullar jag en 2d6 reaction roll där jag rullade rätt lågt men eftersom spelaren var så trevlig så bestämmer jag mig att det är något som händer i området har fått henne på dåligt humör. Sedan för att se vad det är som ställer till problem rullar jag på byns rumor table där jag fick resultatet: En Terrorfågel har flyttat sig in i bergen nära till byn och har vistats nära byns boskap, och detta berättar kvinnan för spelaren.

Redan här har vi nått en situation som spelaren själv satt sig i där beroende på vilka földfrågor de ställer får spelaren chansen att ta reda på mer information om de tycker att Terrorfågel situationen låter lockande och dessa földfrågor kan t.ex vara: Var har fåglen setts, Vem vet mer om Terrorfåglar, Finns där någon belöning om vi dräper fåglen,  Runt vilken tid är de aktiva, Hur farliga är Terrorfåglar, Är deras ägg värdefulla OSV. Såklart svarar jag som en gammal bybo hade och endast på saker som hon hade vetat om, om jag någonsin är osäker så rullar jag om hon vet. Min guldhungriga spelare frågar såklart endast gällande pengar och tar reda på att deras ägg kan säljar för mycket pengar men om man skulle uppfostra fågelungarna ordentligt kan man sälja dem för en förmögenhet. Nöjda med informationen köper spelarna ett nät och leta upp Terrorfåglens lya. 

Efter en och en halv dags sökande finner de en grottöppning i bergskanten med benhögar utanför som när inspekterade visar sig vara ko skelett som är fint sorterade i olika högar. Detta designade jag i förhand som en varning ifall spelare skulle stöta på grottan utan att veta vad som bodde där vilket är viktigt just i detta fallet eftersom Terrorfågelen är en analog till en Owlbear, inget man bråkar med dåligt förberred. Spelarna väljer att ignorera sin sista varning och gissar rätt att fåglen är aktiv närme kvällstid, så de plaserar två av spelarna med nätet ovanför ingången och resten utanför redo att hoppa på besten. En av spelarna börjar sedan immitera flera olika djur som väcker terrorfåglen som kommer rusande ur grottöppningen.

Jag ger chansen att kasta nätet före vi rullar initiative till spelarna som de sabbar med en extremt låg rullning och nätet viker sig på vägen ner och missar, deras plan är nu i spillor och på klockan står där panik. Miniatyr T-Rexen vinner initiative och smartare än vad man tror fattar att där är något lurt på gång ser spelarna och enkelt stymplar en karaktär och slukar en annans överkropp. När det blir spelarnas tur så i ren panik avfyrar en karaktär sin nyligen införskaffad musköt mot jätte kycklingen och även om han missade så triggrade det en morale check hos fåglen som den rullade extremt lågt på. Terrorfåglen möts av terror när fickblixten avfyras och springer därifrån och de resterande äventyrarna bestämmer sig för att snabbt leta igenom lyan och sticka. De hittar två Terrorfågel ägg och deras nästa äventyr blir nu mera att ta sig till staden för att sälja dem till högt pris.

 Från min lilla historia kan vi observera hur om Spelledaren presenterar en levande värld opartiskt så öppnas en annars oanvänd dimension av rollspel som ger alla spelarnas val en viss vikt och belönar folk som tänker några steg före och improviserar. Utan någor förplanerad story eller inveklade combat encounters skapar vi tillsamans vid bordet en unik upplevelse som inte går att uppnå i något annat medium och det som gör det så speciellt är obegränsad frihet att göra vad man vill inom världens gränser och få se konsikvenserna i världen i efterhand. Allting i scenariot ovan, både problemet och lösningen är spelarnas skapelse och av sig själva driver de sig mot spänningsfulla äventyr. 

Innan vi kan kritisera mina spelares planneringsförmåga måste vi förstå vad det är som driver dem till äventyr, och jag skulle vilja argumentera att det är följande som är de ledande faktorerna som motiverar dem: Gold for EXP - Jag ger ut en EXP per guld de spenderar under sessionens gång och detta automatiskt driver spelarna till att försöka hitta sätt att få snabba cash men tvingar dem att utvärdera Risk VS Reward då det finns mer guld på farliga ställen, Karaktärs Motivation - Genom att rollspela så sätter spelaren upp mål till karaktären som kan vara saker som kärleks intressen och rivalitet med NPCs och andra spelare, Resource Management - Tiden är spelarnas värsta fiende som fyller situationerna spelarna sätter sig i med spänning då det är en tidsfråga innan deras resurser tar slut och tvingar dem att agera innan dess, Spelar Motivation - Vi har samlats för att spela ett rollspel och ha kul och bara det faktumet driver spelare till att vara aktiva och sätta sig i intressanta situationer.

Där finns säkert miljoner olika saker som mina spelare hade kunnat göra annorlunda för att undvika att spelare dog och inte bara få mer i belöning men också utan att sätta sig i större risk över huvudtaget. Det är detta djupet som får mig att konstant komma tillbaka till rollspel och motiverar mig som Spelledare att se till att mina spelare får en upplevelse de inte hade kunnat få någon annan stans.

Allt ovan är skrivet som ett kärleksbrev till rollspel vars upplevelse jag vill dela med mig med så många som möjligt - Doof$ 😳