Organiskt Djup i Traditionella Rollspel

 På senaste efter att ha jobbat mycket på ett nu undanlagt Public Game så har jag grummlat speciellt mycket på spelar skicklighet och frihet i rollspelen som jag spelar. Efter att ha sett CoreAGamings video om spelar arketyper och några livliga konversationer inom rollspelshobbyn så har ett simpelt scenario som utspelade sig i min Knave kampanj för ungefär ett år sedan våldgästat sig i min sinnesfrid

Terrorafeågelîn

 Partyt med deras 6 PCs var nu mera några sessioner in i kampanjen och har börjat etablera sig som "'äventyrare" kapabla till att hantera smutsjobb som bybor inte våga sig på för ett saftig penning. På sina äventyr norrut så på bergens utkant så runt middagstid anländer de i en mellanstor by som de hade mest tänkt att gå igenom för att sedan ta sig längre upp i bergen.

Så fort de kommer in i byn så söker de flesta spelarna sig till affärerna för att fylla på med ransoner och annat material men en av spelarna beslutar sig att fråga runt i byn och se vad som pågår i området. Eftersom de fortfarande är påväg in i byn så improviserar jag och beskriver en äldre kvinna som tvättar kläder nära stora gatan. Spelaren bestämmer sig för att på ett trevligt sätt introducera sig som äventyrare och fråga efter lite skvaller. För att ta reda på vad kvinnan tycker om äventyrare rullar jag en 2d6 reaction roll där jag rullade rätt lågt men eftersom spelaren var så trevlig så bestämmer jag mig att det är något som händer i området har fått henne på dåligt humör. Sedan för att se vad det är som ställer till problem rullar jag på byns rumor table där jag fick resultatet: En Terrorfågel har flyttat sig in i bergen nära till byn och har vistats nära byns boskap, och detta berättar kvinnan för spelaren.

Redan här har vi nått en situation som spelaren själv satt sig i där beroende på vilka földfrågor de ställer får spelaren chansen att ta reda på mer information om de tycker att Terrorfågel situationen låter lockande och dessa földfrågor kan t.ex vara: Var har fåglen setts, Vem vet mer om Terrorfåglar, Finns där någon belöning om vi dräper fåglen,  Runt vilken tid är de aktiva, Hur farliga är Terrorfåglar, Är deras ägg värdefulla OSV. Såklart svarar jag som en gammal bybo hade och endast på saker som hon hade vetat om, om jag någonsin är osäker så rullar jag om hon vet. Min guldhungriga spelare frågar såklart endast gällande pengar och tar reda på att deras ägg kan säljar för mycket pengar men om man skulle uppfostra fågelungarna ordentligt kan man sälja dem för en förmögenhet. Nöjda med informationen köper spelarna ett nät och leta upp Terrorfåglens lya. 

Efter en och en halv dags sökande finner de en grottöppning i bergskanten med benhögar utanför som när inspekterade visar sig vara ko skelett som är fint sorterade i olika högar. Detta designade jag i förhand som en varning ifall spelare skulle stöta på grottan utan att veta vad som bodde där vilket är viktigt just i detta fallet eftersom Terrorfågelen är en analog till en Owlbear, inget man bråkar med dåligt förberred. Spelarna väljer att ignorera sin sista varning och gissar rätt att fåglen är aktiv närme kvällstid, så de plaserar två av spelarna med nätet ovanför ingången och resten utanför redo att hoppa på besten. En av spelarna börjar sedan immitera flera olika djur som väcker terrorfåglen som kommer rusande ur grottöppningen.

Jag ger chansen att kasta nätet före vi rullar initiative till spelarna som de sabbar med en extremt låg rullning och nätet viker sig på vägen ner och missar, deras plan är nu i spillor och på klockan står där panik. Miniatyr T-Rexen vinner initiative och smartare än vad man tror fattar att där är något lurt på gång ser spelarna och enkelt stymplar en karaktär och slukar en annans överkropp. När det blir spelarnas tur så i ren panik avfyrar en karaktär sin nyligen införskaffad musköt mot jätte kycklingen och även om han missade så triggrade det en morale check hos fåglen som den rullade extremt lågt på. Terrorfåglen möts av terror när fickblixten avfyras och springer därifrån och de resterande äventyrarna bestämmer sig för att snabbt leta igenom lyan och sticka. De hittar två Terrorfågel ägg och deras nästa äventyr blir nu mera att ta sig till staden för att sälja dem till högt pris.

 Från min lilla historia kan vi observera hur om Spelledaren presenterar en levande värld opartiskt så öppnas en annars oanvänd dimension av rollspel som ger alla spelarnas val en viss vikt och belönar folk som tänker några steg före och improviserar. Utan någor förplanerad story eller inveklade combat encounters skapar vi tillsamans vid bordet en unik upplevelse som inte går att uppnå i något annat medium och det som gör det så speciellt är obegränsad frihet att göra vad man vill inom världens gränser och få se konsikvenserna i världen i efterhand. Allting i scenariot ovan, både problemet och lösningen är spelarnas skapelse och av sig själva driver de sig mot spänningsfulla äventyr. 

Innan vi kan kritisera mina spelares planneringsförmåga måste vi förstå vad det är som driver dem till äventyr, och jag skulle vilja argumentera att det är följande som är de ledande faktorerna som motiverar dem: Gold for EXP - Jag ger ut en EXP per guld de spenderar under sessionens gång och detta automatiskt driver spelarna till att försöka hitta sätt att få snabba cash men tvingar dem att utvärdera Risk VS Reward då det finns mer guld på farliga ställen, Karaktärs Motivation - Genom att rollspela så sätter spelaren upp mål till karaktären som kan vara saker som kärleks intressen och rivalitet med NPCs och andra spelare, Resource Management - Tiden är spelarnas värsta fiende som fyller situationerna spelarna sätter sig i med spänning då det är en tidsfråga innan deras resurser tar slut och tvingar dem att agera innan dess, Spelar Motivation - Vi har samlats för att spela ett rollspel och ha kul och bara det faktumet driver spelare till att vara aktiva och sätta sig i intressanta situationer.

Där finns säkert miljoner olika saker som mina spelare hade kunnat göra annorlunda för att undvika att spelare dog och inte bara få mer i belöning men också utan att sätta sig i större risk över huvudtaget. Det är detta djupet som får mig att konstant komma tillbaka till rollspel och motiverar mig som Spelledare att se till att mina spelare får en upplevelse de inte hade kunnat få någon annan stans.

Allt ovan är skrivet som ett kärleksbrev till rollspel vars upplevelse jag vill dela med mig med så många som möjligt - Doof$ 😳